Planens effektfullhet har bedömts utifrån den riksomfattande trafiksystemplanens bedömningsram. Dessutom har effekten av åtgärderna bedömts i relation till servicenivån på resor och transporter. Vid bedömningen har det beaktats att de effekter som eftersträvas i mycket hög grad är beroende av lösningar som valts på nationell och internationell nivå och som inte går att påverka särskilt mycket genom åtgärder på landskapsnivå. Men också omvärlden och förändringar i den har ofta större inverkan på måluppfyllelsen än de åtgärder som vidtas för att utveckla trafiksystemet.
Tillgänglighet
De spetsåtgärder för de närmaste åren som anges i planen skulle, om de genomförs, betydligt förbättra Österbottens nationella och internationella tillgänglighet och därmed också konkurrenskraften. Utvecklingen av hamnarna i Österbotten och förbindelserna till dem har stor betydelse för varutransporterna, vilket i sin tur har en central betydelse för den nationella tillgängligheten. Den internationella tillgängligheten inom persontrafiken tillgodoses genom flygtrafiken och förbindelserna till Skandinavien också genom sjötrafiken.
Tillgängligheten mellan regionerna förbättras i synnerhet i huvudbanans riktning genom järnvägstrafiken och utvecklingskorridoren för riksväg 8 samt mot huvudstadsregionen genom vägtrafiken. Även utvecklingen av tvärgående förbindelser har beaktats med en särskild betoning på marktrafikförbindelserna till hamnarna.
Planen framhäver starkt utvecklingen av resekedjor och de föreslagna åtgärderna gör resekedjorna betydligt smidigare. Åtgärderna förutsätter delvis åtgärder på riksnivå, t.ex. när det gäller interoperabiliteten mellan biljett- och informationssystem. Smidigare resekedjor ökar kollektivtrafikens betydelse för områdets tillgänglighet (bl.a. utveckling av knutpunkter och anslutningsförbindelser). Kollektivtrafikens servicenivå förbättras i synnerhet i stadsregionerna liksom även anslutningstrafiken till stomlederna. Arbetsplatsernas, skolornas och servicens tillgänglighet till fots och med cykel förbättras i synnerhet i tätorterna. I glesbygden kan den nuvarande tillgängligheten tillgodoses också för invånare utan bil genom att besökstrafiken utvecklas och persontransporterna öppnas upp.
När det gäller resor i vardagen betonar utvecklingslinjerna och åtgärderna i planen gång, cykling och kollektivtrafik som en del av smidiga resekedjor. Genomförandet av planen förbättrar servicenivån i synnerhet för dem som rör sig inom stadsregionerna och dem som pendlar från stadsregionerna. Åtgärderna förbättrar också servicenivån något för dem som rör sig i glesbygden.
Servicenivån för bilismen tillgodoses i synnerhet genom vägprojekt. I långväga trafik framhävs säkerställande av flygtrafiken och användningen av spårtrafik särskilt genom utveckling av huvudbanan och dess anslutningar.
Servicenivån för transporter förbättras i synnerhet genom utvecklingsåtgärder längs E8-korridoren (kasikäytävä), utveckling av hamnförbindelserna och -samarbetet samt genom utveckling av förbindelserna till tillväxtcentra. Servicenivån och verksamhetsförutsättningarna för järnvägstransporter och intermodala transporter förbättras genom en kapacitetsökning på huvudbanan och genom utveckling av järnvägarna ut till hamnarna. Transporternas servicenivå förbättras också betydligt på huvudvägnätet. Utanför huvudvägnätet bygger säkerställandet av transporter huvudsakligen på åtgärder som är mer välriktade än hittills med tanke på de centrala transporterna (prioritering av vägnätet på kärnlandsbygden). Stadslogistikens förutsättningar förbättras i Vasaregionen.
Ekologisk hållbarhet
Planen riktar in sig på att minska växthusgasutsläppen från vägtrafiken bl.a. genom att den eftersträvar en högre andel för spårtrafiken och hållbara färdsätt. Åtgärdernas effekt på minskningen av koldioxidutsläpp kan dock förbli liten. Endast insatser på landskapsnivå räcker inte för att minska koldioxidutsläppen, utan det behövs också nationella riktlinjer och i synnerhet ekonomisk styrning för att bilbeståndet ska förnyas och gå över till renare drivkrafter.
I planen beaktas inte anpassningen till klimatförändringen, exponering för närutsläpp, buller och vibrationer, användning av naturresurser eller risker för vatten och jordmån, men de anses ingå i de noggrannare projekt- och byggplanerna. Utgångsläget är att alla nya trafikprojekt är inriktade på en minimering av buller och vibration samt minimering av risker för vatten och jordmån. De skademinskande effekterna hänför sig därmed till de områden för vilka det har identifierats flest betydande utvecklingsprojekt.
Närutsläppen, som kväveoxider och luftburna partiklar, minskar när alternativa drivkrafter blir vanligare inom såväl privatbilismen som den tunga trafiken. Dessutom stöder planen en minskning av närutsläpp i synnerhet i städerna genom att eftersträva en ökning av hållbara färdsätt.
Social hållbarhet
Planen poängterar en förbättring av servicenivån för gång, cykling och kollektivtrafik. Tillgängligheten för t.ex. personer med funktionsnedsättning har beaktats i utvecklingen av resekedjor och mobilitetstjänster. Dessutom anses den ingå i jämlikhetsmålen och i infrastrukturprojekt som senare genomförs utifrån planen.
Den åldrande befolkningen har beaktats i planen. Som svar på de utmaningar detta medför ska enligt planen inte bara tillgängligheten utvecklas, utan även bl.a. besökstrafiken och trafiktjänsterna på landsbygden. I planen framhävs digitala tjänster, vilket kan innebära utmaningar för de äldre åldersgrupperna samt hos specialgrupper.
Planen betonar en hållbar och balanserad regionstruktur. Utvecklingsförutsättningarna för regionerna har beaktats i synnerhet i de mål som handlar om näringslivets transporter och tillgången på arbetskraft. Om planen förverkligas har den positiva effekter på regionernas utvecklingsförutsättningar.
Planen gäller på landskapsnivå och kan inte gå in för en precisionsnivå med bedömning av konsekvenserna för levnadsförhållanden, byggd miljö eller landskap.
Effektivitet
I åtgärderna beaktas transportsynvinkeln och i synnerhet på bannätet har flaskhalsar för transporter identifierats. Genom att avlägsna dem kan den samhällsekonomiska effektiviteten och förutsättningarna för ekonomisk tillväxt förbättras. Nyttan koncentreras främst till spetsbranscherna, i glesbygden är effekterna beroende av resurserna för underhåll av det lägre vägnätet. I mer ingående projektbedömningar är det viktigt att beakta också konsekvenserna för företag och hushåll för att de effektivitetsmål som presenteras i planen ska nås.
Planen lyfter fram trafiksäkerheten, vars förbättrande ökar den samhällsekonomiska effektiviteten. Genom styrning av mobiliteten, vilket också betonas i planen, kan en kännbar ekonomisk nytta nås i fråga om folkhälsan.
En allmän ekonomisk utveckling, som innebär mer resurser för upprätthållande och utveckling av trafiklederna, har en stor inverkan på hur åtgärderna och deras effekter förverkligas. Genomförandet av de angivna spetsåtgärderna avgörs huvudsakligen av andra än landskapet Österbotten eller kommunerna och då påverkas måluppfyllelsen av hur väl landskapets intressebevakning lyckas och av de beslut som tas på riksnivå.
Trafiksystemets säkerhet
Om åtgärderna genomförs förbättrar de i synnerhet vägtrafiksäkerheten på huvudlederna, mobilitetsmiljöernas säkerhet i tätorterna samt säkerheten i hela trafiksystemet i och med attitydutvecklingen. Säkerhetsnyttan som digitaliseringen och automatiseringen inom trafiken medför realiseras på sikt.
Österbottens trafiksystemplan har inga direkta konsekvenser för järnvägstrafikens, sjöfartens eller luftfartens säkerhet eller för informationssäkerheten inom trafiken.